Det är mycket snack om lämplighet och lämplighetstester hemma hos oss nu. Både som försvarsmaktshund och vårdhund och gud vet allt,,,, och jag förstår inte vad det handlar om. Varför det finns individer som inte skulle klara det ena och det andra, och vem det är som ska fälla avgörandet om det??

För min egen del är det ju ointressant eftersom jag klarar ALLT och aldrig behöver bevisa något. Som min ägare J. säger " Maja är den bästa hund vi nånsin haft " Check på det!

Människor däremot borde man lämplighetstesta i mycket större utsträckning än vad som görs idag. Innan dom får skaffa barn till exempel: Har dom verkligen en bra mentalitet nog, för att vårda och värna ett litet barn fram till vuxen ålder? Om inte, så blir det en röd nej-stämpel i pannan. Samma sak med djur: Har dom tillräckligt med ansvar och insikt för att ta hand om någon som är beroende av dom? Ja eller nej, tänk själv :o)

Jag kan bara ta mina egna människor som exempel. Ja joo, visst skulle dom väl bli godkända men jag har ju en del synpunkter på dom ändå. Inte J. han är helt perfekt, vet precis vad jag vill och behöver och låter mig få det. Hundvakten är också rätt okej, för hon bär mig när det är dåliga gå-förhållanden för mina onda tassar eller extra kallt. Matte, jooo jag älskar henne men ibland köper hon ostkrokar alldeles för sällan och ibland ställer hon krav (!) på MIG, som att jag vore en hund ??

Slutsatsen på det är väl att ingen är perfekt, varken människa eller hund.

Vi får se på varandra med snälla ögon istället för dömande (inte jag alltså, men NI!)

Klart slut